Jag och kollegan Anne Pettersson fick i uppdrag att bevaka renkalvmärkning med Vilhelmina norra sameby. Så vi tog bilen och körde upp till Kittefjäll där vi träffade vår guide för kvällen/natten, Marita Stinnerbom. En mycket trevlig kvinna! och en jäkel på att vandra upp för fjället. Renhjärdet log ca tre kilometer uppför fjället så man fick kämpa för att hänga med i hennes tempo. Men jag får skylla på att jag hade kamerautrustningen på ryggen :)
Detta är ett äventyr man kommer minnas så länge man lever. Det är mycket ovanligt att journalister får följa med på detta. Så jag tackar ännu en gång att vi fick följa.
Natten blev lång och intensiv. Jag har fotat de flesta sporter men att försöka få en bra kastbild är nog det svåraste jag har varit med om. Tyvärr var det så att när märkningen började kom molnen och det fina ljuset som var när vi vandrade upp, var borta med vinden. Tur att man hade ett par timmar på sig att öva.
När det även blev för mörkt för samerna så fick vi smaka det godaste som finns på jorden, souvas. Jag har smakat det tidigare, men souvas tillagad av samer på lägerelden har aldrig smakat så bra! När väl ljuset börja komma tillbaka var det dags för arbete igen, men tyvärr öppnade sig himlen och regnet vräkte ner i cirka en timma. Så man hade verkligen lera överallt när man la sig i sängen klockan 07:00, men jag sov väldigt gott.
Så jag gjorde ett litet bildspel från vårt äventyr.
Så här blev det i tidningen. Klicka på bilderna om ni vill ha det större.
1 kommentar:
Du är duktig du!
Skicka en kommentar